SandraEmmaJosefineNilsson

Det har gått mer än ett år, men jag minns allt som om det hände igår. o jag får dig aldrig tillbaka,din leende ditt skratt, bara din röst hade gjort mig glad. jag vill veta så du mår bra där du nu är, så du inte lider mer. det är allt jag vill, att du ska ha det bra. jag går och tänker på dig dag för dag som går. ibland vill jag bara skrika ! ingenting blir mer som förr. men det vet både du och jag att det inte går, tyvärr. varje dag tänker jag på dig och våra fina minne. du var helt underbar på alla sätt. men man inser inte vad man har förens man förlorar det. när jag förlora dig så förlorade jag verkligen allt. det kändes så tomt i hjärtat. och så tomt här nere, men smärtan o sorgen får mig att veta att du finns här inom mig, att du fanns på riktigt, att du aldrig försvinner från mig. 24-12-09 var sista dagen vi fick tillsammans. jag ville aldrig släppa din hand när vi sa hejdå. jag ville aldrig.. ALDRIG !!! en sak från dagen kommer jag ha med mig hela mitt liv, som kommer svida i mitt hjärta. men det är bara du o jag som vet om det. en känsla som är hemsk rent ut sagt.. dina ord som du sa va så varma och ärliga. jag släppte sakta taget om din hand o gick ut ur rummet med tårarna rinnade. jag o Louise stod o grät i varandras famn.. vi vänta på familjen, sen bar det av till mormor.. den kvällen tänkte jag bara på dig, jag ville ju inte lämna dig.. dagarna gick, jag blev erbjuden att följa med och hälsa på dig, men jag kunde inte.. jag kunde bara inte se dig lida.. jag ville att du skulle ha det bra. att du skulle få dela ett år till med oss.. men det gick inte. under nyår så tänkte jag på dig, jag bad till gud att du skulle få några dagar på det nya året, och det fick du.. kanske inte dom bästa men du fick iallafall vara med fyra... den fjärde januari flög du som den ängel du är till himlen. den dagen var och förblir hemsk.. jag minns det som igår. jag kom nyss hem från trellborg.. jag var glad, men jag märkte att något var fel, min familj va inte dom samma glada o helt lyckliga längre.. "morfar är död" jag brast ut i tårar, tårar som blev floder.. den kvällen, den veckan, den månaden grät jag floder för dig. jag somna alltid gråtandes och jag hade den dära klumpen i magen.. jag var förstörd. jag var olycklig. jag var förbannad på mig själv..

"varför la jag inte min kraft på att träffa dig när jag hade chansen?!" de var det som snurrade runt mest de senaste halv året.. men ännu idag störd jag mig något fruktansvärt på att jag inte åkte med och träffa dig. du var alltid så glad o positiv, du fick oss alla att lee o skratta. du var & är vår solstråle. jag kämpar för att klara av en enkel dag, men med dig blev till och med dom svåraste till dom mest enklaste.. nu kämpar jag, för din skull. jag gör det för din skull. för att du betyder så mycket. för att du var den du va. den underbara morfar'n som va så otroligt bäst på alla satans vis som finns ! du bara du ! saknaden är otroligt stor, inga ord kan beskriva hur stor den är !

- Jag älskar min Morfar, och en vacker dag ses vi igen. Inget går fel när jag är i dina händer.